regn

Jag gillar regnet. För det är sommar. Igår regnade det ett tropiskt regn över uteserveringen i Landskrona. Min film är klar. Efter visningen firade vi med öl.

På tåget hem, åtta fulla arbetskamrater, män, i den tysta avdelningen. Betedde sig inte som barn, utan som gubbar, gubbar på en punschveranda. Jag har också varit full på tåg, aldrig i den tysta avdelningen, men visst, det kan vara förlåtet. Kvinnan som lämnade vagnen, hon som säkert hade jobbat hela dagen, hela kvällen, hon som sa till konduktören, hon var en häxa som skulle brännas på bål. Minst. Gubbarna trodde att hon var så sur för att hennes man lämnat henne, sen skålade de för mannen. Sen pratade de åtta männen om vem som skulle få spänna på sin kärring när han kom hem. Det var något med alkoholen menade de, som gjorde att lusten satte in. Men kärringen har väl huvudvärk. Det är därför som jag alltid tar med två alvedon upp i sovrummet, sa en man som tidigare suttit tyst.

Tåget rullade in mot Malmö, gubbarna började nyktra till, de som hade fått gå lite väl snabbt från middagen för att hinna med tåget, de som om de bara inte druckit den där whiskeyn innan middag hade kunnat njuta lite mer. Jag reser mig upp, gubbarna ser på mig, jag ger dem onda ögat, så något skamset över dem. Ledaren, det finns alltid en ledare, han som får ligga minst av dem alla, han hade inte vett att skämmas, jag tror han flabbade, ett nervöst 13års-här-sitter-jag-längst-bak-i-bussen-skratt.