Nu orkar jag inte mer. Jag har försökt att vara tapper länge nog. Jag har vänt andra kinden till. Jag har låtsats. Jag har ljugit. Jag har fan i mig trott. När det inte har fungerat så har jag bedragit, lurats och rest bort. Nu vet jag inte längre. Jag tror inte jag orkar mer. Det är mot min natur att leva så här, hela min biologi ropar efter något annat. Detta är inte ett värdigt liv.
Gud, jag vet att jag bett om orimliga ting, om saker som jag vet inte står i din makt, jag förstår att examensutfärdande inte faller under din jurisdiktion, och att be om en jungfrufödsel faller kanske på den där idén om din ende son eller om det nu är min ooskuld.
Men detta borde inte vara så svårt. Du sitter ju ändå där uppe på molnen, det borde bara vara att trycka på några knappar. Allt jag ber om är några plusgrader. Att du tar bort den gudsförgätna snön från min åsyn. Gud, jag hade en teckning på väggen under många år, den föreställde Jesus ute på gennesarets sjö när han stillade stormen. När han skonade lärljungarna. En petitess i sammanhanget att barnet bakom teckningen, stavat fel på "stilla" och att det nu i Jesus pratbubbla stod: "stila hav, stila storm". Om Jesus kunde stilla stormen, så kan väl du väl ge mig lite vår och skona mig?
Frälsningen sker inte genom kyrkan, den sker genom tron. Och jag tror. Jag ber.
Ps. Jag bor på Linggatan 17 i Linköping, om det är så att du råkat skicka våren fel, eller om du eller någon annan vill skicka mig en blomma på fucking jävla Valentindagen.
Vad jag gör istället för att blogga
8 år sedan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar