Surreal

Vad är det för tid jag vaknat till? Jag känner inte igen någonting ändå så är det så ljuvt välbekant. Jag tror kanske att herren gav mig ytterligare en chans. Nej, jag pratar inte om vädret, det är kallare än någonsin och Linköping är efter några dagar med tö som fryst på en gigantisk skridskobana. Trots detta så verkar det som om han har ett öga på mig. Outgrundligt men tacksamt.
När jag accepterat mitt öde och inte längre får panik över att jag snart fylller 28 så ringer någon och påminner mig om att jag fortfarande är ett barn, i alla fall hennes. Även om samtalet inte rörde mig utan hennes barnbarn. Inte skulle väl hennes barnbarn ut och åka bil när det är stormvarning 2 utfärdad för morgondagen. Så här sitter jag nu helt plötsligt med två betalda tågbiljetter skåne ToR. Tack Gud.
Min terapeut har rekommenderat mig en sexuell relation (nej inte med honom, även Gud har moral), den bästa ordination jag någonsin fått. Tack Gud, tack Freud.