Hear my confession

Okey, jag erkänner jag har lite lite lite 28 års kris. Okey, det är lite tidigt, okey det är inte så mycket att krisa över. Men 28. Min gud. 28.
Fint att busschauffören frågar om jag är ungdom och att jag får visa leg på systemet, jag må se ut som om jag är 19 men helvete jag är snart 28. Datumgränsen för att vara en potentiell någon är passerad för länge sedan. Detta är sista ropet, sista terminen med sovmorgon tills man vaknar och öl på söndagar. Jag tror jag håller på att bli vuxen och missförstå mig rätt, det är sweet och det är det jag väntat på hela livet. Men 28. Hör ni hur töntigt det låter? 28. Det är 28årstönt varning att krisa över detta en och en halv månad innan jag ens blir 28, natten innan hade varit så där 19års hippt. But no, inte ens krisa kan jag göra på ungdomlig manér.
Att fylla år är dock nästan som nyårsafton och man får önska sig sitt nya liv (okey andersson, nu är du på gränsen till medelålderstöntig):
- att jag inte mister fler vänner
- en stereo
- det där som man inte får prata om eftersom det skrämmer bort alla män
- och så en resa till en storstad
oj, så bourgeoisie. Så 28.