Detta är fan i mig inte ok

Slött kollar jag jobbmailen som jag skall börja kalla den, chattar med Lotta om vår kompis Kerstin som idag skall föda barn med planerat kejsarsnitt, läser på Krugmans blogg (vill ni kolla in ett äkta princton-skrivbord, kolla in dagens artikel i DN), bloggar själv om den heliga bekymmerslösheten, sjunger högt till Anna Ternheim, när jag så hör eller ser. Luther gå genom rummet, flitens lampa tänds, you name it. I rummet brevid mitt smattarar tangenterna på med en oanad hastighet. Jag ser framför mig hur jag blir omsprungen i denna tävling som kallas examensarbete. Först klar innan Olle är här vinner. Grounded Theory vinner över sketen läroplansteori. Man slår kvinna. Nej, skriker hela mitt väsen. Jag öppnar mitt exjobb och ger mig i kast, skriver en timme. Tangenterna i rummet brevid slutar aldrig att smattra. Vad fan är detta? Måste inte även han ha kafferast? Jag skriver vidare. Skam den som ger sig. Så äntligen, posten in genom inkastet. Legitim paus. Vem vet, något mycket viktigt kan vara på ingång. På väg mot scootersklubbens måntliga utskick och inbjudan från Cosmoclub ("en plats för världsvana") sneglar jag såg hastig på min konkurrent och hans skärm.

Flashback.

Hur jävla dum i huvudet får man vara. Detta är fan i mig inte ok. Jag har skrivit en halv dag utan att han har gjort det.