Gud leker med mig

och det är helt ok. Jag låg vaken i natt och grubblade. Det var nämligen inte bara vanlig sömnlöshet, det var den där fina existentiella sömnlösheten när man får fundera i fred. Som någon slags religiös vargtimma. När jag fick översköljas av en enorm tacksamhet för det liv jag har. Att just hon kryper ner i min säng vid 4-snåret för att stjäla mitt täcke. Över att just han andas så där tungt så att det väcker mig. Det är fint att vara sömnlös då. När man kan ta på nuet. Och bäst av allt på kärleken.