Älskade måndag, älskade liv. Min favoritbloggare är tillbaka på nätet och solen skiner. Men jag går händelserna i förväg, he would of hated that, Finch Hatton alltså. Igår kväll var en fantastisk gårkväll, en sådan där söndagkväll som man inte så ofta får ha. Jag somnade en timme i den rosa soffan och tror att jag missade det som kallas middag, men jag hade varit på 60-års kalas om eftermiddagen och behövde egentligen ingen middag. När jag vaknade sov vackraste Rut och Niclas var klar med sitt skrivande för dagen så jag fick honom alldeles alldeles för mig själv. Trots att vi bor under samma tak är de där sammanhängande timmarna ganska sällsynta. Vi somnade sent, tätt tätt i backarnas kallast hus. Mot gryningen kom så även hon, frusnaste rut, och termometern orkade knappt visa dubbelsiffrigt. Idag är således den ekologiska sommaren slut och vi ser fram emot elvärmetorrt hår. Idag är det måndag och det betyder skogsutflykt som alla måndagar och jag kan knappt vänta på att klockan blir tre. Men först uppsats.
Vad jag gör istället för att blogga
8 år sedan

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar