Eko-romantik

Ett nytt nummer av Trots Allt har kommit, min favorittidning att läsa utan att prenumerera på, vilket vid närmare eftertanke gör det till min favorittidning eftersom jag inte prenumererar på någon tidning längre. För Lantliv och Min trädgård kan inte räknas till skaran, det är ren glamour. Trots allt är så mycket mer. Så nu sitter jag här på biblioteket och låter staten betala mitt läsande.
Min gamla vapendragare Frida skriver en, som så många gånger förr, träffsäker krönika över vår tid. Eko-romantik. Krönikan handlar om Fridas ko. En ko jag gärna skulle vilja träffa. Kanske kan jag få rymma dit en dag? Idag sitter jag fast i mitt eget ekorrehjul. Inte någon annans. Inte den moderna tidens. Jag är som så många gånger förr fast, tillbaka på ruta 1. Jag vet att det är idiotisk pessimism att säga så, man kommer naturligtvis längre fram för varje gång, men det känns inte som det idag. Det känns som om jag är tillbaka på start. Alla alfons i mitt bo. Inte en chans att ta mållgan.
Jag försöker greppa mitt kall, utan jämförelse. Försöker fånga en känsla som inte låter sig fångas. Mitt kall. Utan jämförelse. Mitt här och nu.