idag, en hycklare

Jag känner mig som de som tror på gud i fall att, i fall han verkligen visar sig finnas på den yttersta dagen. Som de som egentligen inte tror på gud men som inte vågar säga det högt eftersom de är rädda att han hör.

Jag sitter i min rosa soffa och övar på psykoprofylaxandning enligt Lammazemetoden, ni vet en metod som handlar om blockera smärtan genom andningen. Helt i linje med hur jag födde barn första gången, på Signe Janssons egna klinik. Okey, psykopfrofylaxen har förändrats på 30 år och alla barnmorskor tror inte att smärta är en fördjupad sexuell upplevlse. Idag handlar det säkert mer om avslappning än om blockering.

Förra veckan var det dyktekniken som gällde, jag satt i den rosa soffan och på vanligt kognitivt manér övade jag mig på att dyka in i smärtan, "Om du inte gör någonting kommer vågen, kraften i sig själv att ta upp dig till ytan". Ni har säkert testat det själva, ni vet när man är riktigt full och rummet snurrar, i stället för att streta emot så följer man med i snurrandet, och fixar man det så släpper illamåendet.

Veckan dessförinnan listade shysta vägar till totalt smärtfri förlossning.

Om jag övervägt alla vägar att gå, kan alla metoder, kommer det fixa sig.